IDAG har varit en sån sjuk jävla söndag. Har varit hos Daniel och verkligen rökt, ett paket bara till mig och jag var där i två timmar typ, och hälften av tiden rökte vi inte.

Har fikat med tre män på J, en Per och Isabell, det var riktigt chill. Vi satt och kombinerade olika former av fika till obsceniteter, det var mycet spännande. Efter det kom jag hem till mamma och bestämde med möda vad jag skulle ta med mig hit, och nu har vi städat i två timmar. Städat? Svabbat, sugit, diskat, förflyttat, svabbat med, hållt på med tyngdlyftning med mera. Nu har vi kollektiv ryggvärk.

Egentligen städar Isabell fortfarande, men det ser ut som att jag skriver något mer viktigt än det här. Så. PUSS

Förlåt, jag lovade något konkret.

I fredags tog vi bussen till Tippgångens krumma hus och blev fulla hos en person som kallas och kallar sig för Inzane fastän han heter Jonas. Vad är det för fel på "Jonas"? Anyhow. Det blev lite sillsittning i soffan och chillsittning i nybekantskap på 29 års lägenhet. Och det blev en Camel eller två, mysigt och helt sweet. Ganska jävla DUMT men ändå ändå.

Vi tog en taxi in, jag och sex andra människor, och detta kostade oss cirka tjugo kronor per skalle vilket i sin tur innebar att vi tjänade på att åka taxi och inte buss. Det kändes jävligt rätt.

Isabell lyckades throw en efterfest, som vi somnade efter, fast jävligt mycket efter. Det var jag, Blällerl, och alla tre på J, men inte Jonas. Det var fint, sen ringde någon mitt i natten och berättade att de skulle komma hit, och klockan var ju halv fem och vi sa okej sen somnade vi om. Ingen Kjellström eller Strålman dök dock upp, fast om de gjort det hade ingen öppnat eftersom vi sov!

Vaknade halv tio av att någon av oss tre i sängen gick upp och det var inte jag. Sen hade jag jättemycket plats och sov som en liten gris i någon timme innan nyss uppgångna person kom och propagerade för frallor och mjölk. Det fick mig att tänka på kaffe och vips så hade jag släpat upp alla i den sängen. Sen mådde några dåligt och sen tittade vi på Cartoon Network, sen åt vi skitmycket pizza, kom hem ifrån pizzerian, tog en kafka och så hade vi en släng av världens bästa powernap. Det var verkligen bäst. Sen drack vi öl, åkte till Inzane, återvände till stan, till Moses och är drack vi skitmycket kaffe och jag var konstant rädd för att få mynt på mig eftersom gänget spelade krona. Hallå eller.

Konkret, simpelt, monotont och ointressant, kan det bli bättre?
Jo.

Idag är det Placebo på alla möjliga sätt. Placebo och tankar som snackar skit om varandra. Som en vanlig söndag. Hemköp ska besökas och där ska vi köpa hårfärg så att jag kan tvätta håret utan att det blir himla konstigt. Jag är jävligt dyr nowadays känner jag.

Helgen har vi inte gått igenom ordentligt ännu, men det är första gången på ett tag som jag haft ensamhet och ro att berätta någonting mer konkret än förut. Eller ja, konkret för mig och dum-i-huvudet för dig. Så går det till.

Funderat en del på olika individers betydelse för gruppen, och detta resulterar då i att jag sitter och tänker på mig själv mestadels, men det går ju lysande för mig. Har inte varit hemma sedan torsdag, vilket hittills mest resulterat i ett ovanligt begränsat urval kläder, men annars har det inte märkts någon direkt skillnad. Isabell dras med mig så mycket hon och vi orkar, och jag drar hit folk. Som igår då tre stora män helt plötsligt var här hela dagen, efter att ha sovit här och typ varit här jätteintensivt.

Men jag vet inte, det verkar funka och folk är sällan rädda för att ta upp den typen av problem med mig då det är lätt löst.

Det här med individens betydelse för gruppen är ganska viktig känner jag, det är något som blir mer och mer aktuellt i och med en del dispyter och händelser som nämnda grupp upplevt och upplever, och det finns personer som jag känner lätt kan kollidera på grund av mig och kontroverser som kan skapas. Inte allt på grund av mig, men med lite hjälp så går det mesta eftersom jag är dålig på att ta sida eftersom man måste se situationen ifrån bådas sidor. Det är alltid social grupp vs. två personer, som också varit en stark komponent förut. Jag vet inte riktigt hur det kommer gå, men om det slutar som jag vill så ska alla helt enkelt vara glada. Inte den djupaste eller mest givande slutsatsen någon hört ifrån mig, men jag känner att alla som är i den här deprimerande tidsåldern måste få känna hur det är att vara riktigt glad. Alla är så jävla dåliga egentligen.

Kanske man skulle bada.

Mer? Jag har skapat mig ett komplex. Jag har komplex för knän, inte bara mina egna utan allas, men det är ett gammalt komplex. Det har inte påverkat mitt liv eller någon annans (vad jag vet) men nu har jag skapat mig ett ålderskomplex som innebär att alla andra är så jävla gamla. Det är grått hår i tinningen-gamla, och jag flippar verkligen ur. Flipp flipp flipp. Även om det är en riktigt rolig historia så känner jag att jag gräver min egen grav. Det är inte knän det här liksom.

Så en placebochock hade jag inte tackat nej till må jag säg, må jag säg.

Duscha. Känns som att det är dags, tvätta bort helgen och det där. Sa jag att jag varit här sedan i torsdags? Var det onsdag kanske? Jag minns inte. Ska backa i bloggen.

Annars puss och kram.

Funk, jag hatar barn...

Jag har jobbat så att jag dööör, och fan sex timmar på jobbet är vekligen som hundra sorger och elva bedrövelser. Fast jag fick kaffesms så det var ganska okej efter de första tre timmarna. Eller fem eller tolv.

Det var ganska många trevliga människor som jobbade idag, men ingen som man sprang och hälsade på i extas. Jag kunde lika gärna hälsat på Hemköpskillen med större extas, och han suger ju.

Annars så. Mamma bad om ursäkt, även om det var jag som went berserk. Bara det gör mig skitarg. Pratade med pappa om det idag också, och han tyckte att jag gjort rätt. Fy fan vad gött det kändes! Pappa är min gud.

Öööh, nej du. Lite slö i huvudet. Gjort Mediebarometern idag, där man ringer folk och säger att tjena jag ringer på uppdrag av Kulturdepartementet, jag vill snacka om dina medievanor. "Nej" FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "Kan jag höra av mig en annan dag?" FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "...helst inte." FUCK YOU FUCK YOU FUCK YOU "Okej! Tack ändå" FUCK YOU FUCK YOU kill me kill me

Det är ett fruktansvärt jobb. Fast det är nästan värre när de svarar! Ysch. Ysch säger jag.

Idag är det helt lugnt, jag ska jobba klockan tre. Fått ännu fler "hur är det med dig"-frågor, utan att de vetat om omständigheterna, så jag känner mig uppskattad.

Tyvärr är det så kallt här att om jag känt för stark uppskattning hade universum imploderat.

Trött i skallen, sovit för lite och väckts för mycket. Jag vet inte riktigt varför Isabell tyckte att hon behövde väcka mig, men det är okej.

Dessutom hör hon mycket väl i sin säng att jag knapprar på hennes precious och lyssar på musik, så egentligen har hon rätt att väcka mig hur mycket hon vill. Fast det säger vi ingenting om.

Jag har inte gått och lagt mig ännu, och jag är inte trött. (Möjligtvis på tangentbordet, men annars inte.)

Pratat igenom alltihop med Lisa nu, och fan vad hon får mig på bättre humör när sånt här händer. Craziness!!! Vi snackades i ett par timmar, och sen var allt chill igen. Ganska mycket var skitsnack liksom, men ibland måste man helt enkelt bädda in det viktigaste. Eller hur? Rätt.

Jag tröståt en pizza, även om jag absolut inte har råd med sådant nuförtiden. Och imorgon ska jag jobba!?!?!? De ville att jag skulle jobba 13.00 - 21.00, men jag sa nej, men vi kompromissade genom att jag skulle jobba ifrån 15.00 istället för 16.45, men det innebär två kakraster så det är okej antar jag. Två kakraster och en massa kaffe. Knafse.

Min bror har lagt upp jättesöta filmer på sig och sina norgefasoner, cpmedda heter han på youtube, reklamreklamreklam.

Fan alltså, vad allt känns värdelöst nu. Det finns jättemycket saker kvar hos morsan som jag inte kan hämta, va fan... Jag vill ha helg, och spriiit och destruction. Och fan kolla på Eddie Izzard, sjukt najs!

Men lägg ner, tänker du. Jag vet, säger jag, jag måste verkligen sluta med det här utslängandet.

Summan av kardemumman är alltså att jag är utslängd. Grattis till mig, tio poäng. Jag trivs dock inte med att vara utslängd och tycker att min kära mor kund ha väntat med utslängningen tills jag flyttar, det är inte direkt som att det är någon längre uthärdningstid kvar liksom. Men jag packade det ena och andra, glömde linsvätskan, men vafan det är såna bakslag man får ta när man är aggressiv nog att man slåss med sin fula morsa. Eftersom hon inte slog tillbaka kanske det räknas som misshandel, men vafan jag orkar inte bry mig längre.

Den första jag hörde av mig till var Nalle, men han reagerade knappt så jag tänkte att nej, nej jag skiter i honom för vi är helt enkelt alldeles för självupptagna för det här. Sen så är jag livrädd för hans föräldrar.

Jag hoppas på att det ska bli helg snart så att jag kan supa bort de här dumma problemen. Mindfuckproblem. Jocke och Jens (inte Georg) got my mind off of things innan, via en fikastund och lite chill. Det var bra, och jag är nöjd.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här. Helt enkelt vänta tills ag flyttar är ju ingen toppenidé eftersom saker ska slängas och flyttas och allt. Får fråga Nocke om när mamma jobbar så att jag kan sneaka in där någon natt och plocka på mig lite. Skolböckerna ligger kvar hemma också. Ysch.

Annat Ysch är att jag ska jobba imorgon, tre till nio. Så jävla hemskt, men vafan. Gäller att komma igång med det igen antar jag. Fan alltså, vad det suger.

Isabells tangentbord är lika trögt som hon påstår, lite förståndshandikappat och så. Hoppar över ord mindre än fem bokstäver och så ibland. Bara så ni vet varför framtida inlägg kommer att se helt störda ut.

Bliwbliwbliw.